Hudcancer är en sjukdom där hudceller börjar växa okontrollerat, vilket kan leda till tumörer. De vanligaste typerna av hudcancer är basalcellscancer (basaliom), skivepitelcancer och malignt melanom. Solens UV- strålning är en stor riskfaktor för hudcancer, och tidig upptäckt och behandling ökar chanserna för en god prognos.

Malignt melanom är en allvarlig form av hudcancer som uppstår i melanocyterna, de celler som producerar pigmentet melanin. Det upptäcks genom att man undersöker huden efter förändringar i födelsemärken, som ojämna kanter, oregelbundna färger eller snabb tillväxt. Regelbundna hudundersökningar och solskydd är viktiga förebyggande åtgärder för att minska risken. UV-strålning från solen och solarium är de största riskfaktorerna. Behandlingen inkluderar oftast kirurgi för att ta bort tumören, och i vissa fall kan immunterapi användas. Tidig upptäckt och behandling ger bäst prognos.

är den vanligaste formen av hudcancer och uppstår oftast i de områden av huden som utsätts för mycket sol. Den växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen, men kan orsaka lokal skada om den inte behandlas. Basaliom behandlas ofta genom kirurgisk borttagning, där hela tumören tas bort för att förhindra spridning. Andra behandlingsalternativ kan inkludera kurretage (skrapa) och elektrodessifikation (bränna), kryoterapi (frysbehandling) eller fotodynamisk terapi beroende på tumörens storlek, typ och lokalisation.

Skivepitelcancer är en typ av hudcancer som uppstår i de yttre lagren av huden, ofta på solutsatta områden. Den orsakas av långvarig UV-strålning som skadar hudceller och kan sprida sig om den inte behandlas. Behandlingen innebär vanligtvis kirurgisk borttagning av tumören, ibland i kombination med strålbehandling om tumören är svår att operera bort eller om den har spridit sig. Det är viktigt att upptäcka skivepitelcancer tidigt för att minimera risken för spridning.

Aktinisk keratos är förändringar i hudens yttre lager som anses vara ett tidigt tecken på hudcancer, särskilt skivepitelcancer. Den uppstår efter långvarig och upprepad solutsättning genom livet, vilket gör att äldre personer är mer benägna att drabbas. Även om risken för att aktinisk keratos utvecklas till skivepitelcancer är liten, behandlas förändringarna ofta för att förhindra vidare skador.

Huvudorsaken till aktinisk keratos är överexponering för solens UV-strålning, särskilt under en livstid. Kombinationen av solens mängd och individens hudtyp bidrar till uppkomsten av dessa förändringar, vilket ofta drabbar områden som varit utsatta för sol, som ansikte, öron, handryggar och hårbotten. Risken ökar med åldern, och det är vanligare hos män och ljushyade personer.

Aktinisk keratos kan visa sig på olika sätt, men är vanligtvis en röd fläck med en fjällig yta. Ibland är fjällningen inte lika tydlig, men huden kan kännas sträv eller som sandpapper vid beröring. Lättare former kan ibland läka av sig själva om de skyddas från vidare sol.

När aktiniska keratoser börjar synas betyder det att huden har fått mer sol än den kan återhämta sig från. Från och med nu är det viktigt att använda solskydd regelbundet, hela livet ut. Att minska solexponeringen minskar också risken för att nya aktiniska keratoser utvecklas. För bästa skydd bör man använda kläder, hattar och solkräm med hög SPF, även under molniga dagar på sommaren.

Behandlingen syftar till att avlägsna de skadade cellerna och ge plats åt friska, nya hudceller. För att behandlingen ska vara effektiv krävs ofta en viss form av sårbildning eller fjällning. Val av behandling bestäms i samråd med läkare. Vid enstaka aktiniska keratoser kan kryobehandling (frysning med flytande kväve) vara effektiv, ofta kombinerad med kyrettage, där förändringen skrapas bort. Om det finns flera förändringar på samma område kan läkemedel som 5- fluorouracil eller fotodynamisk terapi (PDT) vara lämpligare. Eftersom solskador ofta påverkar större hudområden, kan hela området behandlas samtidigt som de mest uttalade förändringarna punktbehandlas. Behandlingarna kan behöva upprepas vid nya solskador.

Om en aktinisk keratos inte försvinner efter tre månader eller om den förändras genom att bli större, knölig, smärtsam, sårig eller börjar blöda, bör du kontakta läkare. Dessa tecken kan indikera att förändringen har utvecklats till skivepitelcancer.

Vad är akne?

Akne uppstår när talgkörtlarna i huden blir inflammerade och blockerade. Det är vanligast under tonåren men kan drabba personer i alla åldrar. Akne beror inte på dålig hygien utan på en överproduktion av talg i kombination med förändringar i huden.

Vanliga områden och symptom

Akne visar sig oftast på områden med tätast talgkörtlar, såsom ansikte, bröst, rygg och axlar. Vanliga symptom inkluderar:

• Vita upphöjda prickar: Uppstår när talgkörteln blockeras inuti hårsäcken.
• Svarta prickar: Bildas när talg och bakterier oxiderar i kontakt med luft.
• Inflammerade knölar: Kan vara smärtsamma och utvecklas till varblåsor eller bölder.

Olika typer av akne

• Mild akne: Vita och svarta pormaskar utan andra svåra utslag.
• Medelsvår akne: Pormaskar med enstaka upphöjda blemmor eller varblåsor.
• Svår akne: Många pormaskar, stora varblåsor och böldliknande utslag, ibland även knölar under huden.

Behandling av akne

Ofta krävs flera försök för att hitta en behandling som fungerar bäst.

När bör du söka vård?

• Aknen är mycket omfattande.
• Du har stora, ömma knölar eller bölder.
• Aknen lämnar permanenta ärr.
• Du känner att aknen påverkar ditt psykiska välbefinnande.
• Du har testat receptfria läkemedel i mer än sex veckor utan förbättring.

Med rätt behandling kan akne lindras och i många fall försvinna helt med tiden.

Är en kronisk hudsjukdom som orsakar rodnad, synliga blodkärl och i utslag i ansikte. Den drabbar oftast vuxna, särskilt mellan 30 och 50 år, och är vanligare hos personer med ljus hud. Behandlingen innefattar utvärtes läkemedel lokalt på huden innehållande metronidazol, azalainsyra, ivermectin och/eller i kombination med antibiotika. I vissa fall för optimalt resultat behövs behandlingen kompletteras med laserbehandling för att minska rodnad och inflammation.

Psoriasis är en kronisk autoimmun hudsjukdom som orsakar röda, fjällande utslag, ofta på armbågar, knän och hårbotten. Den kan utvecklas när som helst i livet, men ofta debuterar den mellan 15 och 35 års ålder. Behandlingen inkluderar topiska kortisonkrämer, vitamin D-analoger, ljusbehandling och i svåra fall systemiska läkemedel Methotrexat eller biologiska läkemedel.

Eksem är en inflammatorisk hudsjukdom som orsakar klåda, rodnad och torr, flagande hud. Det kan debutera i barndomen eller vuxen ålder och uppträder ofta på händer, ansikte och böjveck som armbågar och knän. Det finns olika sorters eksem som tex. Endogena eksem eller kontakt allergiska eksem. Behandling innefattar fuktgivande krämer, kortisonkrämer och vid svårare fall, immunmodulerande läkemedel eller ljusbehandling.

Vårtor är godartade hudutväxter som orsakas av en infektion med virus. De kan förekomma i olika former, som vanliga vårtor, fotvårtor och könsvårtor, och sitter ofta på händer, fötter eller genitalier. Behandling kan inkludera frysbehandling, bränner på vårtan i lokalbedövning, frätande vårtmedel, receptfria läkemedel eller vårtmedel som påverkar det egna immunförsvaret.

Svampinfektioner i huden orsakas av olika typer av svampar som trivs i varma och fuktiga miljöer. De diagnostiseras ofta genom att en läkare undersöker huden och kan ta ett prov för mikroskopisk analys eller odling. Vanliga områden för svampinfektioner är fötter (fotsvamp), ljumskar och naglar, men de kan även drabba andra delar av kroppen. Behandlingen består främst av svampdödande krämer, salvor eller tabletter beroende på infektionens svårighetsgrad. God hygien och att hålla huden torr och ren är viktigt för att förhindra svampinfektioner. I vissa fall kan infektionen återkomma om den inte behandlas ordentligt.

Godartade hudförändringar är icke-cancerösa förändringar på huden som inte sprider sig till andra delar av kroppen. Exempel inkluderar skäggvårtor, födelsemärken, leverfläckar, atherom (talgkörtlar), lipom (fettknutor), skintags (hudflikar). De kan tas bort om de orsakar obehag, är kosmetiskt störande eller misstänks förändras till cancer.

Prickkontroll hos en hudläkare innebär att man undersöker hudens födelsemärken och fläckar för att upptäcka tecken på hudcancer, särskilt malignt melanom. Läkaren tittar på storlek, form, färg och asymmetri hos födelsemärken och kan använda ett dermatoskop för att noggrant granska dem. Om någon förändring misstänks kan provtagning eller borttagning av födelsemärket bli aktuellt för vidare undersökning.